| 1 | Och det skedde i fjerde lirena Konungs Darios, att Herrans ord skedde till ZacharIa, på fjerde dagen af nionde månadenom, den Chislev heter; |
| 2 | Då SarEzer och RegemMelech, samt med deras män, sände till BethEl, till att bedja inför Herranom; |
| 3 | Och läto säga Prestomen, som voro omkring Herrans Zebaoths hus, och till Propheterna: Skall jag ock ännu gråta i femte månadenom, och tvinga mig, såsom jag nu i några år gjort hafver? |
| 4 | Och Herrans Zebaoths ord skedde till mig, och sade: |
| 5 | Tala till allt folket i landena, och till Presterna, och säg: Då I fastaden, och jämraden eder, i femte och sjunde månadenom, i dessa sjutio år. Hafven I då fastat mig? |
| 6 | Eller då I åten och drucken, hafven I icke ätit och druckit för eder sjelf? |
| 7 | Är icke detta, som Herren predika lät genom de förra Propheter; då Jerusalem ännu besuttet var, och hade nog, samt med sina städer omkring, och då der folk bodde, både söderut och i dalomen? |
| 8 | Och Herrans ord skedde till ZacharIa och sade: |
| 9 | Så säger Herren Zebaoth: Dömer rätt och hvar och en bevise godhet och barmhertighet uppå sin broder. |
| 10 | Och görer icke enkom, faderlösom, främlingom och fattigom, orätt; och ingen tänke något ondt emot sin broder i sitt hjerta. |
| 11 | Men de ville intet akta deruppå och vände ryggen till mig, och förstockade sin öron, att de icke höra skulle; |
| 12 | Och gjorde sin hjerta lika som en diamant, att de icke skulle höra lagen och orden, som Herren Zebaoth, i sinom Anda, sände genom de förra Propheter; derföre sådana stor vrede af Herranom Zebaoth kommen är; |
| 13 | Och det år så skedt, som predikadt vardt, och de ville intet hörat; så ville jag ock intet hörat, då de ropade, säger Herren Zebaoth. |
| 14 | Alltså hafver jag förstrött dem ibland alla Hedningar, hvilka de intet känna; och landet är efter dem öde blifvet, så att der ingen uti vandrar eller bor; och det ädla landet är till ett öde gjordt. |
