| 1 | Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit; |
| 2 | Och sade: Talar nu Herren allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och Herren hörde det. |
| 3 | Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene. |
| 4 | Och strax sade Herren till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut. |
| 5 | Då kom Herren neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut. |
| 6 | Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en Herrans Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom. |
| 7 | Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är. |
| 8 | Munteliga talar jag med honom, och han ser Herran såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose? |
| 9 | Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort; |
| 10 | Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk. |
| 11 | Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat; |
| 12 | Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött. |
| 13 | Då ropade Mose till Herran, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda. |
| 14 | Herren sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen. |
| 15 | Så vardt då MirJam innelyckt i sju dagar utan lägret, och folket for ingen vägs fram bätter, intilldess MirJam vardt igen anammad. |
| 16 | |
