| 1 | Och Herren talade med Mose, och sade: |
| 2 | Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall; |
| 3 | Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får; |
| 4 | Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin; |
| 5 | Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder. |
| 6 | Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin; |
| 7 | Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt. |
| 8 | Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom; |
| 9 | Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin; |
| 10 | Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt. |
| 11 | Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom; |
| 12 | Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret. |
| 13 | Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt. |
| 14 | Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra. |
| 15 | Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I. |
| 16 | En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder. |
| 17 | Och Herren talade med Mose, och sade: |
| 18 | Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall; |
| 19 | Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer; |
| 20 | Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone. |
| 21 | Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande. |
| 22 | Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver; |
| 23 | Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande; |
| 24 | Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer. |
| 25 | Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet; |
| 26 | Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet. |
| 27 | Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer. |
| 28 | Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet. |
| 29 | Och det skall vara allt en lag, som I för ovetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn, ock så främlingomen, som bo ibland eder. |
| 30 | Men om en själ något gör af öfverdådighet, vare sig inländsk eller utländsk, den hafver Herran försmädat; den själen skall utrotad varda utu hennes folk; |
| 31 | Ty hon hafver föraktat Herrans ord, och gjort hans bud omintet; hon skall platt utrotad varda, och umgälla sin skuld. |
| 32 | Som nu Israels barn voro i öknene, funno de en man hemtande ved om Sabbathsdagen. |
| 33 | Och de som hade funnit honom dermed, då han hemtade veden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena. |
| 34 | Och de satte honom i fängelse; ty det var icke klarliga uttryckt, hvad man skulle göra med honom. |
| 35 | Men Herren sade till Mose: Den mannen skall döden dö; hela menigheten skall stena honom utanför lägret. |
| 36 | Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och stenade honom ihjäl, såsom Herren hade budit Mose. |
| 37 | Och Herren sade till Mose: |
| 38 | Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommandom, och gul snöre i klutomen vid fållarna. |
| 39 | Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem, och ihågkomma all Herrans bud, och göra dem, att I icke efterföljen edars hjertas tycko, eller hor drifven efter edor ögon. |
| 40 | Derföre skolen I ihågkomma och göra all min bud, och helige vara edrom Gud. |
| 41 | Jag Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag Herren edar Gud. |
