| 1 | Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få hit sju stutar och sju vädrar. |
| 2 | Balak gjorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hvart altare en stut och en vädur. |
| 3 | Och Bileam sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; och jag vill gå bort; om tilläfventyrs Herren kan komma emot mig, och undervisa mig hvad jag skall säga dig. Och gick åstad hasteliga. |
| 4 | Och Gud kom emot Bileam. Men han sade till honom: Sju altare hafver jag tillredt, och ju på hvart altaret en stut och en vädur offrat. |
| 5 | Och Herren gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså. |
| 6 | Och då han kom igen till honom, si då stod han när sitt bränneoffer, med alla de Moabiters Förstar. |
| 7 | Då hof han sitt tal upp, och sade: Utaf Syrien hafver Balak, de Moabiters Konung, låtit hemta mig, ifrå bergen österut: Kom och förbanna mig Jacob; kom, tala ondt emot Israel. |
| 8 | Huru skall jag förbanna den Gud icke förbannar? Huru skall jag tala ondt emot den Herren intet ondt emot talar? |
| 9 | Ty af bergshöjden ser jag honom väl, och af högarna skådar jag honom. Si, det folket varder allena boendes, och icke skall räknadt varda ibland Hedningar. |
| 10 | Ho kan räkna Jacobs stoft, och talet på fjerdedelen af Israel? Min själ dö med de rättfärdigas död, och min ände varde såsom dessas ände. |
| 11 | Då sade Balak till Bileam: Hvad gör du mig? Jag hafver låtit hemta dig till att förbanna mina fiendar, och si, du välsignar dem. |
| 12 | Han svarade, och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som Herren gifver mig i munnen? |
| 13 | Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke allansamman ser; och förbanna mig honom der. |
| 14 | Och tog han honom på en fri plan, uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altare, och offrade ju på hvart altaret en stut och en vädur; |
| 15 | Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; jag vill vänta derborta. |
| 16 | Och Herren kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså. |
| 17 | Och då han kom igen till honom, si, då stod han när sitt bränneoffer, med de Moabiters Förstar. Och Balak sade till honom: Hvad hafver Herren sagt? |
| 18 | Och han hof upp sitt tal, och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hvad jag säger, du Zipors son: |
| 19 | Gud är icke en menniska, att han kan ljuga; eller menniskobarn, att honom något kan ångra. Skulle han säga något, och icke görat? Skulle han något tala, och icke hållat? |
| 20 | Si, till att välsigna är jag hit hafd; jag välsignar, och kan icke omvändat. |
| 21 | Man ser ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Israel; Herren hans Gud är när honom, och Konungens trummetning ibland honom. |
| 22 | Gud hafver fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings. |
| 23 | Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid varder man sägandes om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör. |
| 24 | Si, det folket varder uppståndandes såsom ett ungt lejon, och varder sig uppresandes såsom ett lejon; det skall icke lägga sig, tilldess det äter rof, och dricker deras blod, som slagne äro. |
| 25 | Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem, eller välsigna dem. |
| 26 | Bileam svarade, och sade till Balak: Hafver jag icke sagt dig, att allt det Herren talandes vorde, det måste jag göra? |
| 27 | Balak sade till honom: Kom, jag vill hafva dig på en annan plats; om tilläfventyrs Gudi må täckas, att du förbannar dem der. |
| 28 | Och han tog honom upp på kullen af det berget Peor, hvilket vet åt öknena. |
| 29 | Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få sju stutar och sju vädrar. |
| 30 | Balak gjorde såsom Bileam sade, och offrade ju uppå hvart altaret en stut och en vädur. |
