| 1 | På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet. |
| 2 | Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene. |
| 3 | Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så. |
| 4 | Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp. |
| 5 | Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord. |
| 6 | Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort. |
| 7 | Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det. |
| 8 | Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt. |
| 9 | Hvilken som hafver öron till att höra, han höre. |
| 10 | Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser? |
| 11 | Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet. |
| 12 | Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver. |
| 13 | Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke. |
| 14 | Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat. |
| 15 | Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem. |
| 16 | Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra. |
| 17 | Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat. |
| 18 | Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen. |
| 19 | Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var. |
| 20 | Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga. |
| 21 | Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han. |
| 22 | Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt. |
| 23 | Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt. |
| 24 | En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker; |
| 25 | Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg. |
| 26 | Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset. |
| 27 | Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs? |
| 28 | Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort? |
| 29 | Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet. |
| 30 | Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado. |
| 31 | En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker; |
| 32 | Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar. |
| 33 | En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt. |
| 34 | Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem; |
| 35 | Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse. |
| 36 | Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs. |
| 37 | Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår. |
| 38 | Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn. |
| 39 | Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna. |
| 40 | Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända. |
| 41 | Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra; |
| 42 | Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan. |
| 43 | Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre. |
| 44 | Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren. |
| 45 | Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor. |
| 46 | Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne. |
| 47 | Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar. |
| 48 | Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort. |
| 49 | Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa; |
| 50 | Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan. |
| 51 | Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre. |
| 52 | Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt. |
| 53 | Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan; |
| 54 | Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter? |
| 55 | Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas? |
| 56 | Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta? |
| 57 | Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus. |
| 58 | Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull. |
