| 1 | I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte; |
| 2 | Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter. |
| 3 | Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull. |
| 4 | Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne. |
| 5 | Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet. |
| 6 | När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi. |
| 7 | Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade. |
| 8 | Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud. |
| 9 | Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne; |
| 10 | Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset. |
| 11 | Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder. |
| 12 | Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu. |
| 13 | När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna. |
| 14 | Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda. |
| 15 | Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat. |
| 16 | Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta. |
| 17 | Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar. |
| 18 | Sade han: Tager mig dem hit. |
| 19 | Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken. |
| 20 | Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla. |
| 21 | Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn. |
| 22 | Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig. |
| 23 | Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena. |
| 24 | Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot. |
| 25 | Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet. |
| 26 | Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga. |
| 27 | Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade. |
| 28 | Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet. |
| 29 | Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum. |
| 30 | Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig. |
| 31 | Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du? |
| 32 | Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig. |
| 33 | Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son. |
| 34 | Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret. |
| 35 | Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom; |
| 36 | Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda. |
