| 1 | Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg. |
| 2 | Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus. |
| 3 | Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom. |
| 4 | Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena. |
| 5 | Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer. |
| 6 | Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade. |
| 7 | Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke. |
| 8 | Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena. |
| 9 | Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda. |
| 10 | Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene? |
| 11 | Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen. |
| 12 | Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem. |
| 13 | Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen. |
| 14 | Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä; |
| 15 | Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet; |
| 16 | Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom. |
| 17 | Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit. |
| 18 | Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund. |
| 19 | Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut? |
| 20 | Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit. |
| 21 | Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto. |
| 22 | Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer; |
| 23 | Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade. |
| 24 | Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning? |
| 25 | Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande? |
| 26 | Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri. |
| 27 | Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig. |
