| 1 | Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård. |
| 2 | Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård. |
| 3 | Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget; |
| 4 | Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder. |
| 5 | Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes. |
| 6 | Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge? |
| 7 | De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få. |
| 8 | När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första. |
| 9 | Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen. |
| 10 | Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen. |
| 11 | Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan; |
| 12 | Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan. |
| 13 | Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning? |
| 14 | Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig. |
| 15 | Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är? |
| 16 | Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde. |
| 17 | Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem: |
| 18 | Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden. |
| 19 | Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen. |
| 20 | Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom. |
| 21 | Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra. |
| 22 | Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl. |
| 23 | Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader. |
| 24 | När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna. |
| 25 | Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena. |
| 26 | Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare. |
| 27 | Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng. |
| 28 | Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många. |
| 29 | Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk. |
| 30 | Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. |
| 31 | Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss. |
| 32 | Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder? |
| 33 | De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas. |
| 34 | Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom. |
