| 1 | Och när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar; |
| 2 | Och sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig. |
| 3 | Och om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem. |
| 4 | Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade: |
| 5 | Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla. |
| 6 | Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt; |
| 7 | Och ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå. |
| 8 | Mycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen. |
| 9 | Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene. |
| 10 | Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne? |
| 11 | Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen. |
| 12 | Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte; |
| 13 | Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf. |
| 14 | Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda. |
| 15 | När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte; |
| 16 | Och sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet? |
| 17 | Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der. |
| 18 | Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom. |
| 19 | Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt. |
| 20 | Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt? |
| 21 | Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske; |
| 22 | Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få. |
| 23 | Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten? |
| 24 | Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör: |
| 25 | Hvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke? |
| 26 | Sägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet. |
| 27 | Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör. |
| 28 | Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård. |
| 29 | Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad. |
| 30 | Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet. |
| 31 | Hvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I. |
| 32 | Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom. |
| 33 | Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes. |
| 34 | När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt. |
| 35 | Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de. |
| 36 | Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes. |
| 37 | På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son. |
| 38 | Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel. |
| 39 | Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl. |
| 40 | När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna? |
| 41 | Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid. |
| 42 | Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon. |
| 43 | Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt. |
| 44 | Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker. |
| 45 | Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem. |
| 46 | Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet. |
