| 1 | Då talade Jesus till folket, och till sina Lärjungar. |
| 2 | Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer. |
| 3 | Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet. |
| 4 | De binda tunga och odrägeliga bördor tillsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de vilja icke sjelfve röra dem med ett finger. |
| 5 | Men alla sina gerningar göra de, på det de skola varda sedde af menniskomen; de göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora; |
| 6 | De sitta gerna främst vid borden, och i Synagogorna; |
| 7 | Och vilja gerna varda helsade på torgen, och heta af menniskomen: Rabbi, Rabbi. |
| 8 | Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder. |
| 9 | Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader, som är i himlom. |
| 10 | Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus. |
| 11 | Den som är ypperst ibland eder, han skall vara edar tjenare. |
| 12 | Ty den sig upphöjer, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd. |
| 13 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för menniskomen; I gån icke der sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå. |
| 14 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse. |
| 15 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären. |
| 16 | Ve eder, blinde ledare, ty I sägen: Hvilken som svär vid templet, det är intet; men den som svär vid guldet i templet, han är saker. |
| 17 | I galne och blinde; hvilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet? |
| 18 | Och hvilken som svär vid altaret, det är intet; men den der svär vid offret, som deruppå är, han är saker. |
| 19 | I galne och blinde, hvilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret? |
| 20 | Derföre, den som svär vid altaret, han svär vid det sjelft, och vid allt det derpå är. |
| 21 | Och den som svär vid templet, han svär vid det sjelft, och vid honom som deruti bor. |
| 22 | Och den som svär vid himmelen, han svär vid Guds stol, och vid honom som deruppå sitter. |
| 23 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som svårast är i lagen, nämliga domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta. |
| 24 | I blinde ledare, som silen myggor, och uppsvälgen camelen. |
| 25 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantill äro all ting full med rof och orenlighet. |
| 26 | Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantill i drickekaret, och i fatet, att det utvärtes är må ock rent varda. |
| 27 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafvar, som utantill äro hvitmenade, hvilka utvärtes synas dägeliga; men innantill äro de fulla med de dödas ben och all orenlighet. |
| 28 | Så synes ock I utvärtes för menniskomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri och odygd. |
| 29 | Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppbyggen Propheternas grafvar, och pryden de rättfärdigas grifter, |
| 30 | Sägande: Hade vi varit i våra fäders tid, vi skullom icke hafva varit delaktige med dem i Propheternas blod. |
| 31 | Så betygen I då öfver eder sjelfva, att I ären deras barn, som Propheterna dråpo. |
| 32 | Nu väl, uppfyller ock I edra fäders mått. |
| 33 | I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helvetes fördömelse? |
| 34 | Derföre, si, jag sänder till eder Propheter, och visa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden till den andra; |
| 35 | På det öfver eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intill Zacharie, Barachie sons, blod, hvilken I dråpen emellan templet och altaret. |
| 36 | Sannerliga säger jag eder, att allt detta skall komma uppå detta slägtet. |
| 37 | Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta hafver jag velat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I villen icke? |
| 38 | Si, edart hus skall eder blifva öde. |
| 39 | Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, tilldess I skolen säga: Välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn. |
