| 1 | Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom. |
| 2 | Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato. |
| 3 | När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta; |
| 4 | Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om. |
| 5 | Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf. |
| 6 | Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd. |
| 7 | Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning; |
| 8 | Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag. |
| 9 | Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn. |
| 10 | Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade. |
| 11 | Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det. |
| 12 | Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet. |
| 13 | Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig? |
| 14 | Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga. |
| 15 | Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade. |
| 16 | Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas. |
| 17 | Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus? |
| 18 | Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull. |
| 19 | Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull. |
| 20 | Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum. |
| 21 | Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam. |
| 22 | Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom. |
| 23 | Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom. |
| 24 | Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om. |
| 25 | Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn. |
| 26 | Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas. |
| 27 | Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom; |
| 28 | Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel; |
| 29 | Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung. |
| 30 | Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud. |
| 31 | Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan. |
| 32 | Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors. |
| 33 | Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen, |
| 34 | Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat. |
| 35 | Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott. |
| 36 | Och de såto der, och togo vara på honom. |
| 37 | Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung. |
| 38 | Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra. |
| 39 | Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud; |
| 40 | Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset. |
| 41 | Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade: |
| 42 | Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom. |
| 43 | Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son. |
| 44 | Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro. |
| 45 | Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman. |
| 46 | Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? |
| 47 | Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias. |
| 48 | Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka. |
| 49 | Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom. |
| 50 | Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan. |
| 51 | Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade. |
| 52 | Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp; |
| 53 | Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom. |
| 54 | Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son. |
| 55 | Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom. |
| 56 | Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder. |
| 57 | Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge. |
| 58 | Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven. |
| 59 | Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde; |
| 60 | Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde. |
| 61 | Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena. |
| 62 | Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus; |
| 63 | Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp. |
| 64 | Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första. |
| 65 | Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen. |
| 66 | Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen. |
