| 1 | I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judiska landet; |
| 2 | Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när. |
| 3 | Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg, görer hans stigar rätta. |
| 4 | Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat var gräshoppor och vildhannog. |
| 5 | Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judiska landet, och all land som ligga utmed Jordan; |
| 6 | Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder. |
| 7 | Då han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I skolen undfly den tillkommande vrede? |
| 8 | Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer; |
| 9 | Och tänker icke, att I viljen säga vid eder sjelfva: Vi hafvom Abraham till fader. Ty jag säger eder, att Gud är mägtig uppväcka af dessa stenar Abrahe barn. |
| 10 | Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hvart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifver afhugget och kastadt i elden. |
| 11 | Jag döper eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld. |
| 12 | Och han hafver sina kastoskofvel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hvete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld. |
| 13 | Då kom Jesus af Galileen till Jordan, till Johannes, att han skulle låta döpa sig af honom. |
| 14 | Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöfves, att jag vorde döpt af dig; och du kommer till mig? |
| 15 | Då svarade Jesus, och sade till honom: Låt det nu så ske; så bör det sig vara med oss, att vi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det. |
| 16 | Och när Jesus var döpt, steg han straxt upp af vattnet; och si, då vardt honom himmelen öppnad, och han såg Guds Anda nederfara som en dufva, och komma öfver honom. |
| 17 | Och si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag. |
