| 1 | Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen. |
| 2 | När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. |
| 3 | Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör; |
| 4 | På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga. |
| 5 | Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. |
| 6 | Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga. |
| 7 | Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull. |
| 8 | Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom. |
| 9 | Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. |
| 10 | Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. |
| 11 | Gif oss i dag vårt dagliga bröd. |
| 12 | Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro. |
| 13 | Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen. |
| 14 | Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. |
| 15 | Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. |
| 16 | När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön. |
| 17 | Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte; |
| 18 | Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga. |
| 19 | I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla; |
| 20 | Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla. |
| 21 | Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta. |
| 22 | Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus. |
| 23 | Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft? |
| 24 | Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon. |
| 25 | Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden? |
| 26 | Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de? |
| 27 | Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd? |
| 28 | Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna. |
| 29 | Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem. |
| 30 | Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne? |
| 31 | Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med? |
| 32 | Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof. |
| 33 | Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till. |
| 34 | Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo. |
