| 1 | Då steg han i skeppet, och for utöfver igen, och kom uti sin stad. |
| 2 | Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett godt mod, min son, dina synder förlåtas dig. |
| 3 | Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud. |
| 4 | Men när Jesus såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta? |
| 5 | Hvilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och gack? |
| 6 | Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene till att förlåta synder, sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus. |
| 7 | Och han stod upp, och gick hem. |
| 8 | När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifvit menniskom. |
| 9 | Och när Jesus gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig. Då stod han upp, och följde honom. |
| 10 | Och det begaf sig att, när han satt vid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med Jesu och hans Lärjungar. |
| 11 | När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med Publicaner och syndare? |
| 12 | När Jesus det hörde, sade han till dem: De helbregda behöfva icke läkare, utan de kranke; |
| 13 | Men går, och lärer hvad det är: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring. |
| 14 | Då kommo till honom Johannis Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar fasta intet? |
| 15 | Då sade Jesus till dem: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta. |
| 16 | Ingen lappar ett gammalt kläde med en ny klut; ty han rifver likväl kluten af klädena igen, och hålet blifver värre. |
| 17 | Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan man låter nytt vin i nya flaskor, så blifver både förvarad. |
| 18 | Vid han detta talade till dem, si, då kom en öfverste, och tillbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifver hon lefvandes. |
| 19 | Jesus stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar. |
| 20 | Och si, en qvinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom vid hans klädafåll; |
| 21 | Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så blefve jag helbregda. |
| 22 | Då vände Jesus sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro hafver hulpit dig. Och qvinnan vardt helbregda i samma stund. |
| 23 | Och när Jesus kom i öfverstans hus, och såg piparena, och folket sorlande, |
| 24 | Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofver. Och de gjorde spe af honom. |
| 25 | När nu folket var utdrifvet, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod upp. |
| 26 | Och detta ryktet gick öfver det hela landet. |
| 27 | Och när Jesus gick dädan, följde honom två blinde; de ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig öfver oss. |
| 28 | Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, Herre. |
| 29 | Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro. |
| 30 | Och deras ögon vordo öppnade; och Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att ingen får detta veta. |
| 31 | Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet. |
| 32 | När desse voro utgångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som var en dumbe och besatt. |
| 33 | Och när djefvulen var utdrifven, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i Israel. |
| 34 | Men de Phariseer sade: Med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut. |
| 35 | Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket. |
| 36 | Och när han såg folket, ömkade han sig öfver dem, att de voro förlåtne och förskingrade, som de får som ingen herdan hade. |
| 37 | Då sade han till sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få. |
| 38 | Beder fördenskull sädenes Herra, att han sänder arbetare i sina säd. |
