| 1 | Detta är begynnelsen af Jesu Christi, Guds Sons, Evangelio; |
| 2 | Såsom skrifvet är i Propheterna: Si, jag sänder min Ängel framför ditt ansigte, hvilken bereda skall din väg för dig; |
| 3 | Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta. |
| 4 | Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse. |
| 5 | Och till honom gingo ut hela Judiska landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig alle döpa af honom i Jordans flod, och bekände sina synder. |
| 6 | Och Johannes var klädd med camelahår, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor och vildhannog; |
| 7 | Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, hvilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa. |
| 8 | Jag döper eder med vatten; men han skall döpa eder med dem Helga Anda. |
| 9 | Och det begaf sig i de dagar, att Jesus kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig döpa af Johanne i Jordan. |
| 10 | Och straxt steg han upp utu vattnet, och såg himlarna öppnas, och Andan, såsom en dufvo, nederkomma öfver honom. |
| 11 | Och en röst kom af himmelen: Du äst min käre Son, i hvilkom mig väl behagar. |
| 12 | Och Anden dref honom straxt uti öknena; |
| 13 | Och han var i öknene i fyratio dagar, och frestades af Satana; och var med vilddjuren; och Änglarna tjente honom. |
| 14 | Men sedan Johannes vardt fången, kom Jesus uti Galileen, och predikade Evangelium om Guds rike, |
| 15 | Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds rike är för handene; bättrer eder, och tror Evangelio. |
| 16 | När han gick utmed det Galileiska hafvet, såg han Simon, och Andream, hans broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro fiskare. |
| 17 | Och Jesus sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till menniskofiskare. |
| 18 | Straxt gåfvo de sin nät öfver, och följde honom. |
| 19 | Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och Johannem, hans broder, att de i båtenom byggde sin nät. |
| 20 | Och straxt kallade han dem; då öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti båten, med legodrängarna, och följde honom. |
| 21 | Och de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde. |
| 22 | Och de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde. |
| 23 | Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade, |
| 24 | Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige. |
| 25 | Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone. |
| 26 | Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom. |
| 27 | Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom. |
| 28 | Och hans rykte gick straxt allt omkring i Galilee gränsor. |
| 29 | Och de gingo straxt utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus, med Jacobo och Johanne. |
| 30 | Och Simons svära låg sjuk i skälfvo; och straxt sade de honom om henne. |
| 31 | Då gick han till och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och hon gick sedan och tjente dem. |
| 32 | Om aftonen, då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som qvaldes af djeflar; |
| 33 | Och hele staden var församlad för dörrena. |
| 34 | Och han gjorde många helbregda, som kranke voro af allahanda sjukdom; och dref ut många djeflar, och tillstadde icke djeflarna tala; ty de kände honom. |
| 35 | Och om morgonen, ganska bittida för dag, stod han upp och gick ut; och Jesus gick bort uti ett öde rum, och der bad han. |
| 36 | Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro. |
| 37 | Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig. |
| 38 | Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock der predikar; ty fördenskull är jag kommen. |
| 39 | Och han predikade i deras Synagogor, öfver hela Galileen, och utdref djeflar. |
| 40 | Och till honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vill du, så kan du göra mig ren. |
| 41 | Då varkunnade sig Jesus öfver honom, och uträckte sina hand, och tog uppå honom, och sade: Jag vill, var ren. |
| 42 | Och när han det sagt hade, gick straxt spitelskan af honom, och han vardt ren. |
| 43 | Och Jesus hotade honom, och sänden straxt ifrå sig; |
| 44 | Och sade honom: Se till, att du säger ingom detta; utan gack bort, och visa dig Prestenom, och offra, för din rening, det Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem. |
| 45 | Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta det som skedt var; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute i öde rum; och de kommo till honom af alla ändar. |
