| 1 | Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar; |
| 2 | Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit. |
| 3 | Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit. |
| 4 | Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom. |
| 5 | Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan? |
| 6 | Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem. |
| 7 | Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå. |
| 8 | Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen. |
| 9 | Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn. |
| 10 | Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene! |
| 11 | Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf. |
| 12 | Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom. |
| 13 | Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon. |
| 14 | Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. |
| 15 | Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde; |
| 16 | Och stadde icke till, att någor bar något genom templet. |
| 17 | Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo. |
| 18 | Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom. |
| 19 | Och då aftonen kom, gick han utu staden. |
| 20 | Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten. |
| 21 | Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt. |
| 22 | Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud. |
| 23 | Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger. |
| 24 | Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder. |
| 25 | Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister. |
| 26 | Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten. |
| 27 | Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste; |
| 28 | Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall? |
| 29 | Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör. |
| 30 | Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig. |
| 31 | Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då? |
| 32 | Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet. |
| 33 | Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör. |
