| 1 | Och då han gick ut af templet, sade till honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är detta. |
| 2 | Jesus svarade, och sade till honom: Ser du denna stora byggningen? En sten varder icke qvarliggandes på den andra, den icke afbruten varder. |
| 3 | Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot templet, frågade honom Petrus, och Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides: |
| 4 | Säg oss, när detta skall ske? Och hvad tecken är dertill, när detta skall allt fullbordas? |
| 5 | Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder. |
| 6 | Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många. |
| 7 | Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden. |
| 8 | Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon. |
| 9 | Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem. |
| 10 | Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk. |
| 11 | När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det taler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande. |
| 12 | Och den ene brodren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem. |
| 13 | Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig. |
| 14 | Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, han förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen. |
| 15 | Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus. |
| 16 | Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder. |
| 17 | Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar. |
| 18 | Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren; |
| 19 | Ty i de dagar varder sådana bedröfvelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder. |
| 20 | Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna. |
| 21 | När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet; |
| 22 | Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore. |
| 23 | Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt. |
| 24 | Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken; |
| 25 | Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva. |
| 26 | Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet. |
| 27 | Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens ända. |
| 28 | Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist är klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när; |
| 29 | Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene. |
| 30 | Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är. |
| 31 | Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. |
| 32 | Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena. |
| 33 | Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är. |
| 34 | Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka. |
| 35 | Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen; |
| 36 | Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande. |
| 37 | Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker. |
