| 1 | Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato. |
| 2 | Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det. |
| 3 | Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting. |
| 4 | Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig. |
| 5 | Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig. |
| 6 | Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade. |
| 7 | Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp. |
| 8 | Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var. |
| 9 | Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung? |
| 10 | Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom. |
| 11 | Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös. |
| 12 | Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung? |
| 13 | Då ropade de åter: Korsfäst honom. |
| 14 | Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom. |
| 15 | Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas. |
| 16 | Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran; |
| 17 | Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom; |
| 18 | Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung; |
| 19 | Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom. |
| 20 | Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan. |
| 21 | Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors. |
| 22 | Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen. |
| 23 | Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig. |
| 24 | Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle. |
| 25 | Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom. |
| 26 | Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung. |
| 27 | Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido. |
| 28 | Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad. |
| 29 | Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det. |
| 30 | Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset. |
| 31 | Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa. |
| 32 | Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock. |
| 33 | Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman. |
| 34 | Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? |
| 35 | Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han. |
| 36 | Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder. |
| 37 | Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan. |
| 38 | Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom. |
| 39 | Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son. |
| 40 | Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome. |
| 41 | Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem. |
| 42 | Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen, |
| 43 | Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen. |
| 44 | Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var. |
| 45 | Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen. |
| 46 | Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr. |
| 47 | Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades. |
