| 1 | Och efter några dagar gick han åter in i Capernaum; och det spordes, att han var i huset. |
| 2 | Och straxt församlades der månge, så att de icke rum hade, icke heller utanför dörrene; och han hade tal för dem. |
| 3 | Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen var af fyra. |
| 4 | Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, refvo de taket på huset, der han var; och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg. |
| 5 | När Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna. |
| 6 | Så voro der någre utaf de Skriftlärde sittande, som tänkte i sin hjerta: |
| 7 | Hvi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud? |
| 8 | Och straxt Jesus förnam det i sinom anda, att de sådant tänkte vid sig sjelfva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjerta? |
| 9 | Hvilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng och gack? |
| 10 | Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: |
| 11 | Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus. |
| 12 | Och straxt stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge vi aldrig. |
| 13 | Och han gick åter ut till hafvet; och allt folket kom till honom, och han lärde dem. |
| 14 | Och då Jesus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. Och han stod upp, och följde honom. |
| 15 | Och det begaf sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med Jesu och hans Lärjungar; ty de voro månge, som hade följt honom. |
| 16 | Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare? |
| 17 | När Jesus det hörde, sade han till dem: De der helbregda äro, behöfva icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring. |
| 18 | Och Johannis lärjungar och de Phariseers fastade mycket; och de kommo, och sade till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet? |
| 19 | Sade Jesus till dem: Bröllopsfolket, kunna de fasta, så länge brudgummen är med dem? Så länge de hafva brudgummen när sig, kunna de icke fasta. |
| 20 | Men de dagar skola komma, att brudgummen skall varda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar. |
| 21 | Och ingen sömmar en klut af nytt kläde på gammalt kläde; förty han rifver dock det nya stycket ifrå det gamla, och hålet varder värre. |
| 22 | Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan nytt vin skall man låta i nya flaskor. |
| 23 | Och det begaf sig, att han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, vid de gingo, taga af axen. |
| 24 | Och de Phariseer sade till honom: Si, hvi göra de om Sabbathen det som icke lofligit är? |
| 25 | Då sade han till dem: Hafven I aldrig läsit, hvad David gjorde, då honom omträngde, och var hungrig, han och de der med honom voro? |
| 26 | Huru han gick in i Guds hus, under den öfversta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hvilka ingom voro loflige äta, utan Prestomen; och gaf desslikes dem som med honom voro. |
| 27 | Och han sade till dem: Sabbathen är gjord för menniskones skull, och icke menniskan för Sabbathens skull. |
| 28 | Så är nu menniskones Son en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen. |
