| 1 | Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro; |
| 2 | Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade; |
| 3 | Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile; |
| 4 | Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst. |
| 5 | Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet. |
| 6 | De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga. |
| 7 | Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder. |
| 8 | Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi, |
| 9 | Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel; |
| 10 | Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde. |
| 11 | Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret. |
| 12 | Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom. |
| 13 | Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes. |
| 14 | Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse; |
| 15 | Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda; |
| 16 | Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud. |
| 17 | Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk. |
| 18 | Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren. |
| 19 | Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden. |
| 20 | Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid. |
| 21 | Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet. |
| 22 | Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös. |
| 23 | Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus. |
| 24 | Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade: |
| 25 | Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna. |
| 26 | Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth; |
| 27 | Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria. |
| 28 | Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor. |
| 29 | Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var. |
| 30 | Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi. |
| 31 | Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS. |
| 32 | Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte; |
| 33 | Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. |
| 34 | Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man. |
| 35 | Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son. |
| 36 | Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam; |
| 37 | Ty för Gud är ingen ting omöjelig. |
| 38 | Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne. |
| 39 | Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad; |
| 40 | Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet. |
| 41 | Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda; |
| 42 | Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt. |
| 43 | Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig? |
| 44 | Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif. |
| 45 | Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom. |
| 46 | Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran; |
| 47 | Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare; |
| 48 | Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande. |
| 49 | Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt; |
| 50 | Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom. |
| 51 | Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne. |
| 52 | De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa. |
| 53 | De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva. |
| 54 | Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet; |
| 55 | Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. |
| 56 | Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen. |
| 57 | Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son. |
| 58 | Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne. |
| 59 | Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias. |
| 60 | Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes. |
| 61 | Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet. |
| 62 | Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom. |
| 63 | Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå. |
| 64 | Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud. |
| 65 | Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena. |
| 66 | Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom. |
| 67 | Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade: |
| 68 | Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk; |
| 69 | Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus; |
| 70 | Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; |
| 71 | Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss; |
| 72 | Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente; |
| 73 | Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss; |
| 74 | Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan; |
| 75 | I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar. |
| 76 | Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar; |
| 77 | Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse; |
| 78 | Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt; |
| 79 | Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg. |
| 80 | Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk. |
