| 1 | Sedan skickade Herren andra sjutio; och sände två och två framför sig, i alla städer och rum, dit han komma ville; |
| 2 | Och sade till dem: Säden är stor, men arbetarena äro få; beder fördenskull sädenes Herra, att han utsänder arbetare i sina säd. |
| 3 | Går; si, jag sänder eder såsom lamb ibland ulfvar. |
| 4 | Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor; och helser ingen i vägen. |
| 5 | Uti hvad hus I kommen, säger först: Frid vare desso huse. |
| 6 | Och om der någor är fridsens barn, så skall eder frid blifva på honom; hvar ock icke, så kommer han till eder igen. |
| 7 | Uti det samma hus blifver, äter och dricker hvad eder föresätts; ty arbetaren är sin lön värd. Går icke utu hus i hus. |
| 8 | Och uti hvad stad I kommen, och de anamma eder, äter hvad eder föresätts; |
| 9 | Och görer de sjuka helbregda, som der äro, och säger till dem: Guds rike är kommet hardt när eder. |
| 10 | Uti hvad stad I kommen, och de icke anamma eder, så går ut på hans gator och säger: |
| 11 | Det stoft, som lådde vid oss af edar stad, skake vi af på eder; dock skolen I veta, att Guds rike var kommet hardt när eder. |
| 12 | Jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom. |
| 13 | Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, länge sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring. |
| 14 | Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på domenom än eder. |
| 15 | Och du, Capernaum, som upphäfven äst allt intill himmelen, du skall nedstört varda till helvete. |
| 16 | Hvilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig; men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sändt hafver. |
| 17 | Men de sjutio kommo igen med glädje, och sade: Herre, djeflarna äro oss ock underdånige i ditt Namn. |
| 18 | Då sade han till dem: Jag såg Satanam falla af himmelen, såsom en ljungeld. |
| 19 | Si, jag hafver gifvit eder magt att trampa på ormar och scorpioner, och öfver all fiendans kraft; och eder skall intet varda skadandes. |
| 20 | Dock fröjder eder icke deraf, att andarna äro eder underdånige; utan fröjder eder, att edor namn äro skrifven i himmelen. |
| 21 | I samma stundene fröjdade sig Jesus i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta fördolt för de visa och kloka, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga; ja, Fader; ty så hafver varit behageligit för dig. |
| 22 | All ting äro mig antvardad af minom Fader; och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen och den som Sonen vill det uppenbara. |
| 23 | Och han vände sig om till sina Lärjungar afsides, och sade: Salig äro de ögon, som se det I sen. |
| 24 | Ty jag säger eder: Månge Propheter och Konungar åstundade se det I sen, och fingo dock icke set; och höra det I hören, och fingo dock icke hörat. |
| 25 | Och si, en lagklok stod upp, och frestade honom, sägandes: Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? |
| 26 | Då sade han till honom: Hvad är skrifvet i lagen? Huru läs du? |
| 27 | Svarade han, och sade: Du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af alla dina krafter, och af allom dinom håg; och din nästa, såsom dig sjelf. |
| 28 | Då sade han till honom: Rätteliga svarade du; gör det, så får du lefva. |
| 29 | Då ville han göra sig sjelfvan rättfärdigan, och sade till Jesum: Hvilken är då min näste? |
| 30 | Då svarade Jesus, och sade: En man for ned af Jerusalem till Jericho, och kom i röfvarehänder; och de klädde af honom, och sargade honom, och gingo dädan, och läto honom ligga halfdödan. |
| 31 | Så hände sig, att en Prest for neder åt samma vägen; och då han fick se honom, gick han framom honom. |
| 32 | Sammalunda ock en Levit, då han kom till det samma rummet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan framom honom. |
| 33 | Men en Samaritan reste samma vägen, och kom till honom; och när han såg honom, varkunnade han sig öfver honom; |
| 34 | Och gick till, och förband hans sår, och göt der oljo och vin in; och laden på sin ök, och förde honom till herberget, och skötte honom. |
| 35 | Den andra dagen for han dädan, och tog fram två penningar, och gaf värdenom, och sade till honom: Sköt honom; och hvad du mer kostar på honom, vill jag betala dig, när jag kommer igen. |
| 36 | Hvilken af dessa tre synes dig nu hafva varit hans näste, som för röfvarena kommen var? |
| 37 | Sade han: Den som beviste honom barmhertighet. Då sade Jesus till honom: Gack, och gör du sammaledes. |
| 38 | Men det begaf sig, då de vandrade, gick han uti en liten stad; och en qvinna, benämnd Martha, undfick honom uti sitt hus. |
| 39 | Och hon hade en syster, benämnd Maria; hon satte sig vid Jesu fötter, och hörde hans ord. |
| 40 | Men Martha bekymrades med idkelig tjenst. Hon gick fram, och sade: Herre, sköter du intet derom, att min syster låter mig tjena allena? Så säg henne nu, att hon hjelper mig. |
| 41 | Svarade Jesus, och sade till henne: Martha, Martha, du hafver omsorg och bekymmer om mångahanda; |
| 42 | Men ett är nödtorftigt; Maria hafver utkorat den goda delen, hvilken henne icke skall ifråtagas. |
