| 1 | På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. |
| 2 | Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo? |
| 3 | Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås. |
| 4 | Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem? |
| 5 | Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås. |
| 6 | Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen. |
| 7 | Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena? |
| 8 | Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det; |
| 9 | Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort. |
| 10 | Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo. |
| 11 | Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet. |
| 12 | När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet. |
| 13 | Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud. |
| 14 | Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen. |
| 15 | Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna? |
| 16 | Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år? |
| 17 | Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom. |
| 18 | Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det? |
| 19 | Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar. |
| 20 | Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike? |
| 21 | Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans. |
| 22 | Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem. |
| 23 | Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem: |
| 24 | Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna. |
| 25 | Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären; |
| 26 | Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator. |
| 27 | Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän. |
| 28 | Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas. |
| 29 | Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike. |
| 30 | Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste. |
| 31 | Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig. |
| 32 | Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig. |
| 33 | Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem. |
| 34 | Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke? |
| 35 | Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn. |
