| 1 | Sade han ock till sina Lärjungar: Det var en riker man, som hade en gårdsfogda; den vardt beryktad för honom, att han förfor hans ägodelar. |
| 2 | Då kallade han honom, och sade till honom: Hvi hörer jag sådant af dig? Gör räkenskap af ditt fögderi; ty du måste icke länger vara min fogde. |
| 3 | Då sade fogden vid sig sjelf: Hvad skall jag göra? Ty min herre tager ifrå mig fögderiet; grafva orkar jag icke, tigga blyges jag. |
| 4 | Nu väl, jag vet hvad jag vill göra, att, då jag varder satt af mitt fögderi, måga de anamma mig uti sin hus. |
| 5 | Då kallade han till sig alla sins herras gäldenärar, och sade till den första: Huru mycket äst du min herra skyldig? |
| 6 | Sade han: Hundrade tunnor oljo. Då sade han till honom: Tag ditt bref, och sätt dig snart ned, och skrif femtio. |
| 7 | Sedan sade han till den andra: Huru mycket äst du skyldig? Sade han till honom: Hundrade pund hvete. Sade han till honom: Tag ditt bref, och skrif åttatio. |
| 8 | Och herren prisade den orätta fogdan, att han visliga gjorde; ty denna verldenes barn äro visare än ljusens barn, uti sitt slägte. |
| 9 | Och jag säger eder: Görer eder vänner af den orätta Mammon, på det att, när I behöfven, skola de anamma eder uti evinnerliga hyddor. |
| 10 | Den der trogen är i det minsta, han är ock trogen i det mer är; och den i det minsta orätt är, han är ock orätt i det mer är. |
| 11 | Ären I nu icke trogne uti den orätta Mammon; ho vill då betro eder om det sannskyldiga? |
| 12 | Och om I ären icke trogne uti ens annars; ho vill få eder det edart är? |
| 13 | Ingen tjenare kan tjena två herrar; ty antingen skall han hata den ena, och älska den andra; eller ock hålla sig intill den ena, och förakta den andra. I kunnen icke tjena Gudi och Mammon. |
| 14 | Allt detta hörde ock de Phariseer, som girige voro, och gjorde spe af honom. |
| 15 | Och han sade till dem: I ären de som gören eder sjelfva rättfärdiga för menniskom; men Gud vet edor hjerta; ty det som för menniskom högt är, der stygges Gud vid. |
| 16 | Lagen och Propheterna hafva propheterat intill Johannem; ifrå den tiden varder Guds rike förkunnadt genom Evangelium, och hvar man gör våld på det. |
| 17 | Men snarare skola himmel och jord förgås, än en titel af lagen falla. |
| 18 | Den der öfvergifver sina hustru, och tager ena andra, han bedrifver hor; och den der tager henne, som af mannen öfvergifven är, han bedrifver hor. |
| 19 | Det var en riker man, som klädde sig i purpur och kosteligit linkläde, och lefde hvar dag kräseliga. |
| 20 | Och det var ock en fattig, benämnd Lazarus, den der låg för hans dörr, full med sår; |
| 21 | Begärandes släcka sin hunger af de smulor, som föllo af dens rika mansens bord. Dock kommo hundar, och slekte hans sår. |
| 22 | Så hände det sig, att den fattige blef död, och vardt förder af Änglarna uti Abrahams sköt. Blef ock den rike död, och vardt begrafven. |
| 23 | Som han nu i helvetet och i pinone var, lyfte han sin ögon upp, och fick se Abraham långt ifrån, och Lazarum i hans sköt; |
| 24 | Ropade han, och sade: Fader Abraham, varkunna dig öfver mig, och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta af sitt finger i vatten, och svalar mina tungo; ty jag pinas svårliga i denna låganom. |
| 25 | Då sade Abraham: Min son, tänk uppå, att du hade godt medan du lefde, och Lazarus hade deremot ondt; men nu hafver han hugnad, och du pinas. |
| 26 | Och öfver allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de, som vilja fara hädan till eder, de komma dess icke vid; ej heller fara dädan, och hitöfver till oss. |
| 27 | Då sade han: Så beder jag då dig, fader, att du sänder honom uti mins faders hus; |
| 28 | Ty jag hafver fem bröder, att han förvarar dem, att de ock icke komma uti detta pinorummet. |
| 29 | Sade Abraham till honom: De hafva Mosen och Propheterna, höre dem. |
| 30 | Då sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem af de döda, då bättra de sig. |
| 31 | Då sade han till honom: Höra de icke Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor af de döda uppstode. |
