| 1 | Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas; |
| 2 | Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio. |
| 3 | Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig. |
| 4 | Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt; |
| 5 | På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var. |
| 6 | Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda. |
| 7 | Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena. |
| 8 | Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord. |
| 9 | Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade. |
| 10 | Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall; |
| 11 | Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad. |
| 12 | Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo. |
| 13 | Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade: |
| 14 | Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje. |
| 15 | Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver. |
| 16 | Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon. |
| 17 | Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet. |
| 18 | Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna. |
| 19 | Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta. |
| 20 | Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var. |
| 21 | Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet. |
| 22 | Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran; |
| 23 | Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom; |
| 24 | Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor. |
| 25 | Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom. |
| 26 | Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ. |
| 27 | Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen. |
| 28 | Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade: |
| 29 | Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver; |
| 30 | Ty min ögon hafva sett dina salighet; |
| 31 | Hvilka du beredt hafver för allo folke; |
| 32 | Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris. |
| 33 | Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom. |
| 34 | Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder. |
| 35 | Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras. |
| 36 | Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom; |
| 37 | Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag. |
| 38 | Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning. |
| 39 | Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth. |
| 40 | Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom. |
| 41 | Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden. |
| 42 | Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo; |
| 43 | Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af. |
| 44 | Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner. |
| 45 | Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom. |
| 46 | Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem; |
| 47 | Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar. |
| 48 | Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande. |
| 49 | Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara? |
| 50 | Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade. |
| 51 | Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta. |
| 52 | Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor. |
