| 1 | Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona. |
| 2 | Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in. |
| 3 | Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre; |
| 4 | Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde. |
| 5 | Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han: |
| 6 | De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda. |
| 7 | Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall? |
| 8 | Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter. |
| 9 | Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden. |
| 10 | Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike. |
| 11 | Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen. |
| 12 | Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull. |
| 13 | Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd. |
| 14 | Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder; |
| 15 | Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå. |
| 16 | I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder. |
| 17 | Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; |
| 18 | Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås. |
| 19 | I skolen behålla edra själar genom edart tålamod. |
| 20 | När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen. |
| 21 | De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin; |
| 22 | Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är. |
| 23 | Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk. |
| 24 | Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder. |
| 25 | Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra; |
| 26 | Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva. |
| 27 | Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet. |
| 28 | Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning. |
| 29 | Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä. |
| 30 | När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när. |
| 31 | Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när. |
| 32 | Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är. |
| 33 | Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. |
| 34 | Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå. |
| 35 | Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene. |
| 36 | Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son. |
| 37 | Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget. |
| 38 | Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom. |
