| 1 | Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum; |
| 2 | Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung. |
| 3 | Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det. |
| 4 | Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen. |
| 5 | Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit. |
| 6 | Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man. |
| 7 | Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden. |
| 8 | Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom. |
| 9 | Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet. |
| 10 | Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom. |
| 11 | Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum. |
| 12 | Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap. |
| 13 | Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket; |
| 14 | Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före; |
| 15 | Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var. |
| 16 | Derföre vill jag näpsan och släppan. |
| 17 | Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös. |
| 18 | Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös; |
| 19 | Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp. |
| 20 | Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös. |
| 21 | Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom. |
| 22 | Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös. |
| 23 | Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer. |
| 24 | Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade; |
| 25 | Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja. |
| 26 | Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum. |
| 27 | Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom. |
| 28 | Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn. |
| 29 | Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit. |
| 30 | Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss. |
| 31 | Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra? |
| 32 | Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas. |
| 33 | Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra. |
| 34 | Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem. |
| 35 | Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade. |
| 36 | Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom; |
| 37 | Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf. |
| 38 | Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung. |
| 39 | Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss. |
| 40 | Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen? |
| 41 | Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort. |
| 42 | Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike. |
| 43 | Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis. |
| 44 | Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman. |
| 45 | Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu. |
| 46 | Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan. |
| 47 | Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man. |
| 48 | Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen. |
| 49 | Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå. |
| 50 | Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man; |
| 51 | Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike; |
| 52 | Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; |
| 53 | Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit. |
| 54 | Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå. |
| 55 | Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var; |
| 56 | Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen. |
