| 1 | För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan; |
| 2 | Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom; |
| 3 | Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud; |
| 4 | Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig. |
| 5 | Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med. |
| 6 | Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter? |
| 7 | Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta. |
| 8 | Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig. |
| 9 | Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud. |
| 10 | Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle. |
| 11 | Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle. |
| 12 | Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver? |
| 13 | I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så. |
| 14 | Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter. |
| 15 | Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra. |
| 16 | Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver. |
| 17 | Om I detta veten, salige ären I, om I det gören. |
| 18 | Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot. |
| 19 | Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag. |
| 20 | Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver. |
| 21 | När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig. |
| 22 | Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade. |
| 23 | Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär; |
| 24 | Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om. |
| 25 | När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret? |
| 26 | Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth; |
| 27 | Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart. |
| 28 | Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det. |
| 29 | Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något. |
| 30 | När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt. |
| 31 | Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom. |
| 32 | Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom. |
| 33 | Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder. |
| 34 | Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes. |
| 35 | Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes. |
| 36 | Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa. |
| 37 | Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig. |
| 38 | Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig. |
