| 1 | Jag är ett sant vinträ, och min Fader är en vingårdsman. |
| 2 | Hvar och en gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och hvar och en, som bär frukt, den rensar han, att han mer frukt bära skall. |
| 3 | Nu ären I rene, för det tals skull, som jag hafver talat med eder. |
| 4 | Blifver i mig, och jag i eder; såsom grenen kan icke bära frukt af sig sjelf, med mindre han blifver i vinträt, så kunnen icke heller I, utan I blifven i mig. |
| 5 | Jag är vinträt, I ären grenarna; den som blifver i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra. |
| 6 | Hvilken som icke blifver i mig, han skall bortkastas, såsom en gren, och förtorkas; och man binder dem samman, och kastar i elden, och de brinna. |
| 7 | Om I blifven i mig, och min ord blifva i eder, allt det I viljen, mågen I bedas, och det skall ske eder. |
| 8 | Derutinnan är min Fader prisad, att I bären mycken frukt, och varden mine Lärjungar. |
| 9 | Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat eder; blifver i min kärlek. |
| 10 | Om I hållen min bud, så blifven I i minom kärlek; såsom ock jag hafver hållit mins Faders bud, och blifver i hans kärlek. |
| 11 | Detta hafver jag talat till eder, att min glädje skall blifva i eder, och edor glädje fullkommen varda. |
| 12 | Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder. |
| 13 | Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner. |
| 14 | I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder. |
| 15 | Härefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder. |
| 16 | I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder. |
| 17 | Detta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes. |
| 18 | Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder. |
| 19 | Voren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder. |
| 20 | Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor. |
| 21 | Men allt detta skola de göra eder för mitt Namns skull; ty de känna icke honom, som mig sändt hafver. |
| 22 | Hade jag icke kommit, och talat med dem, så hade de icke synd; men nu hafva de ingen ursäkt för sina synd. |
| 23 | Den mig hatar, han hatar ock min Fader. |
| 24 | Hade jag icke gjort de gerningar ibland dem, som ingen annar gjort hafver, så hade de icke synd; men nu hafva de sett det, och hata dock både mig och min Fader. |
| 25 | Dock är det skedt, att det talet fullkomnas skall, som i deras lag skrifvet är: De hafva hatat mig utan sak. |
| 26 | Men när Hugsvalaren kommer, den jag skall sända eder af Fadrenom, sanningenes Ande, som utgår af Fadrenom, han skall bära vittnesbörd om mig. |
| 27 | I skolen ock desslikes vittna; ty I hafven varit med mig af begynnelsen. |
