| 1 | Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig. |
| 2 | Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif. |
| 3 | Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. |
| 4 | Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle. |
| 5 | Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var. |
| 6 | Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord. |
| 7 | Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig. |
| 8 | Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver. |
| 9 | Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine. |
| 10 | Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem. |
| 11 | Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi. |
| 12 | När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas. |
| 13 | Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig. |
| 14 | Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene. |
| 15 | Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo. |
| 16 | De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene. |
| 17 | Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning. |
| 18 | Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena. |
| 19 | Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene. |
| 20 | Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig; |
| 21 | Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt. |
| 22 | Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett; |
| 23 | Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade. |
| 24 | Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad. |
| 25 | Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver. |
| 26 | Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem, |
