| 1 | Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar. |
| 2 | Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar. |
| 3 | Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor. |
| 4 | Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I? |
| 5 | Svarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem. |
| 6 | När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena. |
| 7 | Då sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth. |
| 8 | Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå. |
| 9 | På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen. |
| 10 | Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus. |
| 11 | Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver? |
| 12 | Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom; |
| 13 | Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest. |
| 14 | Och Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket. |
| 15 | Och följde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge; den samme Lärjungen var känder med öfversta Presten, och gick in med Jesu i öfversta Prestens palats; |
| 16 | Men Petrus stod utanför dörrene. Då gick den andre Lärjungen ut, som känder var med öfversta Presten, och talade till dörravårdinnan, och hade Petrum in. |
| 17 | Då sade dörravårdinnan till Petrum: Äst icke ock du af denna mansens Lärjungar? Han sade: Jag är det icke. |
| 18 | Men drängarna, och tjenarena, som hade gjort en koleld, ty det var kallt, stodo och värmde sig; med dem stod ock Petrus och värmde sig. |
| 19 | Då sporde öfverste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom. |
| 20 | Jesus svarade honom: Jag hafver uppenbarliga talat för verldene; jag hafver alltid lärt i Synagogon, och i templet, der alle Judar komma tillsamman; och hemliga hafver jag intet talat. |
| 21 | Hvi spor du mig? Spor dem till, som hört hafva, hvad jag hafver talat till dem; si, de veta hvad jag hafver sagt. |
| 22 | När han detta sade, gaf en af tjenarena, som der när stodo, Jesu en kindpust, sägandes: Skall du så svara öfversta Presten? |
| 23 | Jesus svarade honom: Hafver jag illa talat, så vittna om ondt; men hafver jag väl talat, hvi slår du mig? |
| 24 | Och Hannas hade sändt honom bundnan till öfversta Presten Caiphas. |
| 25 | Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Äst icke ock du af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jag är det icke. |
| 26 | Då sade till honom en af öfversta Prestens tjenare, dens frände, som Petrus hade huggit örat af: Såg icke jag dig med honom i örtagården? |
| 27 | Då nekade åter Petrus det; och straxt gol hanen. |
| 28 | Då ledde de Jesum ifrå Caiphas inför Rådhuset, och det var om morgonen; och de gingo icke in i Rådhuset, att de icke skulle varda besmittade, utan att de måtte äta Påskalambet. |
| 29 | Då gick Pilatus ut till dem, och sade: Hvad klagomål hafven I emot denna mannen? |
| 30 | Då svarade de, och sade till honom: Vore han icke en ogerningsman, så hade vi icke öfverantvardat dig honom. |
| 31 | Då sade Pilatus till dem: Tager I honom, och dömer honom efter edor lag. Då sade till honom Judarna: Oss är icke lofligt att döda någon; |
| 32 | På det Jesu tal skulle fullkomnas, som han sagt hade, då han gaf tillkänna, med hvad död han dö skulle. |
| 33 | Då gick Pilatus åter in i Rådhuset, och kallade Jesum, och sade till honom: Äst du Judarnas Konung? |
| 34 | Jesus svarade: Säger du det af dig sjelf, eller hafva andre sagt dig det om mig? |
| 35 | Pilatus svarade: Icke är jag en Jude; ditt folk, och de öfverste Presterna, hafva dig mig öfverantvardat; hvad hafver du gjort? |
| 36 | Jesus svarade: Mitt rike är icke af denna verldene; om mitt rike vore af denna verldene, då fäktade ju mine tjenare derom, att jag icke vorde Judomen öfverantvardad; men mitt rike är icke hädan. |
| 37 | Då sade Pilatus till honom: Så äst du dock en Konung? Jesus svarade: Du säger det; jag är en Konung; dertill är jag född, och är dertill kommen i verldena, att jag skall vittna med sanningene. Hvar och en, som är af sanningene, han hörer mina röst. |
| 38 | Sade Pilatus till honom: Hvad är sanning? Och när han det sagt hade, gick han åter till Judarna, och sade till dem: Jag finner ingen sak med honom. |
| 39 | I hafven sedvänjo, att jag skall gifva eder en lös om Påska; viljen I då icke, att jag skall gifva eder Judarnas Konung lös? |
| 40 | Åter ropade de alle, och sade: Icke denna, utan Barabbam. Och Barabbas var en röfvare. |
