| 1 | Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna. |
| 2 | Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom. |
| 3 | Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike. |
| 4 | Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas? |
| 5 | Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike. |
| 6 | Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande. |
| 7 | Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt. |
| 8 | Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är. |
| 9 | Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske? |
| 10 | Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta? |
| 11 | Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke. |
| 12 | Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting? |
| 13 | Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen. |
| 14 | Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd; |
| 15 | På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. |
| 16 | Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. |
| 17 | Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom. |
| 18 | Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn. |
| 19 | Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda. |
| 20 | Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade; |
| 21 | Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi. |
| 22 | Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte. |
| 23 | Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig. |
| 24 | Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse. |
| 25 | Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen; |
| 26 | Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom. |
| 27 | Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen. |
| 28 | I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom. |
| 29 | Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad. |
| 30 | Honom bör växa till, och mig bör förminskas. |
| 31 | Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla. |
| 32 | Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen. |
| 33 | Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig. |
| 34 | Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått. |
| 35 | Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer. |
| 36 | Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom. |
