| 1 | Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes; |
| 2 | (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;) |
| 3 | Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen. |
| 4 | Så måste han gå genom Samarien. |
| 5 | Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph; |
| 6 | Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman. |
| 7 | Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka; |
| 8 | Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat. |
| 9 | Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter. |
| 10 | Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten. |
| 11 | Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten? |
| 12 | Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap? |
| 13 | Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen; |
| 14 | Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif. |
| 15 | Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten. |
| 16 | Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit. |
| 17 | Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man; |
| 18 | Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant. |
| 19 | Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet. |
| 20 | Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall. |
| 21 | Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren. |
| 22 | I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen. |
| 23 | Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola. |
| 24 | Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen. |
| 25 | Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes. |
| 26 | Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig. |
| 27 | Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne? |
| 28 | Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket: |
| 29 | Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus? |
| 30 | Då gingo de af staden, och kommo till honom. |
| 31 | Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät. |
| 32 | Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten. |
| 33 | Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta? |
| 34 | Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk. |
| 35 | Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd. |
| 36 | Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. |
| 37 | Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär. |
| 38 | Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete. |
| 39 | Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort. |
| 40 | När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar. |
| 41 | Och mycket flere trodde för hans ords skull; |
| 42 | Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare. |
| 43 | Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen. |
| 44 | Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland. |
| 45 | Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen. |
| 46 | Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum. |
| 47 | När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden. |
| 48 | Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke. |
| 49 | Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör. |
| 50 | Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick. |
| 51 | Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver. |
| 52 | Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom. |
| 53 | Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus. |
| 54 | Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen. |
