| 1 | Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias. |
| 2 | Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro. |
| 3 | Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar. |
| 4 | Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid. |
| 5 | Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta? |
| 6 | Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra. |
| 7 | Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke. |
| 8 | Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder: |
| 9 | Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många? |
| 10 | Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män. |
| 11 | Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville. |
| 12 | Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras. |
| 13 | Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade. |
| 14 | När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena. |
| 15 | När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena. |
| 16 | Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet; |
| 17 | Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen. |
| 18 | Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå. |
| 19 | När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade. |
| 20 | Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke. |
| 21 | Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till. |
| 22 | Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena; |
| 23 | Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse; |
| 24 | När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum. |
| 25 | Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit? |
| 26 | Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte. |
| 27 | Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. |
| 28 | Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk? |
| 29 | Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver. |
| 30 | Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du? |
| 31 | Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta. |
| 32 | Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen. |
| 33 | Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif. |
| 34 | Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet. |
| 35 | Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta. |
| 36 | Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke. |
| 37 | Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut. |
| 38 | Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver. |
| 39 | Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen. |
| 40 | Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. |
| 41 | Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen; |
| 42 | Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen? |
| 43 | Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder. |
| 44 | Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. |
| 45 | Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig. |
| 46 | Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren. |
| 47 | Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. |
| 48 | Jag är lifsens bröd. |
| 49 | Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde. |
| 50 | Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö. |
| 51 | Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. |
| 52 | Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta? |
| 53 | Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder. |
| 54 | Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. |
| 55 | Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken. |
| 56 | Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom. |
| 57 | Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull. |
| 58 | Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. |
| 59 | Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum. |
| 60 | Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra? |
| 61 | Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder? |
| 62 | Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var? |
| 63 | Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif. |
| 64 | Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle. |
| 65 | Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader. |
| 66 | Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom. |
| 67 | Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort? |
| 68 | Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; |
| 69 | Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son. |
| 70 | Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul. |
| 71 | Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf. |
