| 1 | Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom. |
| 2 | Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid. |
| 3 | Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör. |
| 4 | Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene. |
| 5 | Ty hans bröder trodde icke heller på honom. |
| 6 | Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo. |
| 7 | Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond. |
| 8 | Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad. |
| 9 | Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen. |
| 10 | Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga. |
| 11 | Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han? |
| 12 | Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket. |
| 13 | Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull. |
| 14 | Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde. |
| 15 | Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd? |
| 16 | Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver, |
| 17 | Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf. |
| 18 | Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom. |
| 19 | Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig? |
| 20 | Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig? |
| 21 | Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på. |
| 22 | Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen. |
| 23 | Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen? |
| 24 | Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom. |
| 25 | Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda? |
| 26 | Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus? |
| 27 | Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar. |
| 28 | Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen. |
| 29 | Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig. |
| 30 | Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen. |
| 31 | Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver? |
| 32 | Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom. |
| 33 | Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver. |
| 34 | I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma. |
| 35 | Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna? |
| 36 | Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma? |
| 37 | Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke. |
| 38 | Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar. |
| 39 | Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad. |
| 40 | Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet. |
| 41 | En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen? |
| 42 | Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var? |
| 43 | Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull. |
| 44 | Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom. |
| 45 | Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit? |
| 46 | Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen. |
| 47 | Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde? |
| 48 | Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom? |
| 49 | Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt. |
| 50 | Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem: |
| 51 | Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör? |
| 52 | Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen. |
| 53 | Och så gick hvar och en hem till sitt. |
