| 1 | Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige; |
| 2 | Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga. |
| 3 | Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne. |
| 4 | Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror. |
| 5 | Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti. |
| 6 | Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned. |
| 7 | Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. |
| 8 | Men hvad säger (Skriften)? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom. |
| 9 | Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig. |
| 10 | Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig. |
| 11 | Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam. |
| 12 | Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom. |
| 13 | Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig. |
| 14 | Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare? |
| 15 | Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna. |
| 16 | Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan? |
| 17 | Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord. |
| 18 | Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar. |
| 19 | Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder. |
| 20 | Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig. |
| 21 | Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket. |
