| 1 | Den svaga i trone tager upp; och bekymrer icke samvetet. |
| 2 | Den ene tror, att han må allahanda äta; men den som svag är, han äter kål. |
| 3 | Den der äter, han förakte icke honom som icke äter, och den som icke äter, han döme icke honom som äter; ty Gud hafver honom upptagit. |
| 4 | Ho äst du, som dömer en annars tjenare? Sinom egnom herra står han eller faller; men han kan väl varda ståndandes; ty Gud är väl mägtig till att göra honom ståndandes. |
| 5 | Den ene gör åtskilnad emellan dag och dag; den andre håller alla dagar lika; hvar och en vare viss i sitt sinne. |
| 6 | Hvilken som aktar någon dag, det gör han Herranom; och hvilken icke aktar någon dag, han gör det ock Herranom. Hvilken som äter, han äter Herranom; ty han tackar Gudi. Den der icke äter, han icke äter Herranom, och tackar Gudi. |
| 7 | Ty ingen af oss lefver sig sjelfvom; och ingen dör sig sjelfvom. |
| 8 | Lefve vi, så lefve vi Herranom; dö vi, så dö vi Herranom; ehvad vi nu lefve eller dö, så höre vi Herranom till. |
| 9 | Ty Christus är derpå både död och uppstånden, och åter lefvandes vorden, att han skall vara Herre, både öfver lefvande och döda. |
| 10 | Men du, hvi dömer du din broder? Eller du andre, hvi föraktar du din broder? Ty vi måste alle stå framför Christi domstol; |
| 11 | Såsom skrifvet står: Så sant som jag lefver, säger Herren, mig skola all knä böjas; och alla tungor skola bekänna Gud. |
| 12 | Så måste nu hvar och en af oss göra Gudi räkenskap för sig sjelf. |
| 13 | Derföre, låt oss nu icke mera döma hvarannan; utan dömer heldre så, att ingen förtörnar sin broder, eller förargar. |
| 14 | Jag vet väl, och är dess viss i Herranom Jesu, att ingen ting äro af sig sjelf menlig; utan den som håller det för menligit, honom är det menligit. |
| 15 | Dock, om din broder varder bedröfvad öfver din mat, så vandrar du allaredo icke efter kärleken. Förderfva icke, med din mat, den som Christus hafver lidit döden före. |
| 16 | Derföre flyr det så, att edart goda icke varder undergifvet menniskors förtal. |
| 17 | Ty Guds rike är icke mat eller dryck, utan rättfärdighet, och frid, och fröjd i dem Helga Anda. |
| 18 | Den der uti tjenar Christo, han är Gudi täck, och menniskomen bepröfvad. |
| 19 | Så låt oss nu fara efter det som till frids tjenar, och det som tjenar till förbättring inbördes. |
| 20 | Förderfva icke, för mats skull, Guds verk. All ting äro väl ren; men honom är det icke godt, som äter med sitt samvets förkränkelse. |
| 21 | Godt är dig, att du äter intet kött, eller dricker intet vin; ej heller något der din broder stöter sig på, eller förargas, eller försvagas. |
| 22 | Hafver du tron, så haf henne när dig sjelf för Gudi. Salig är den som sig intet samvet gör, om det han bepröfvar. |
| 23 | Men den som tvifvelaktig är, äter han, så är han fördömd; ty han äter icke af tron; ty allt det icke går af trone, det är synd. |
