| 1 | Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer. |
| 2 | Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra. |
| 3 | Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom? |
| 4 | Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring? |
| 5 | Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar; |
| 6 | Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar; |
| 7 | Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif. |
| 8 | Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede; |
| 9 | Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också. |
| 10 | Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också. |
| 11 | Ty Gud ser icke efter personen. |
| 12 | Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde; |
| 13 | Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne. |
| 14 | Derföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag; |
| 15 | Hvilke bevisa lagsens verk vara skrifvet i deras hjertan, der deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga eller ock ursaka; |
| 16 | På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium. |
| 17 | Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi; |
| 18 | Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är; |
| 19 | Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro; |
| 20 | Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen. |
| 21 | Nu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl. |
| 22 | Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer. |
| 23 | Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning; |
| 24 | Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är. |
| 25 | Omskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du icke lagen, så är din omskärelse vorden en förhud. |
| 26 | Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse? |
| 27 | Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen. |
| 28 | Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet; |
| 29 | Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi. |
