| 1 | Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig? |
| 2 | Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver. |
| 3 | Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet? |
| 4 | Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes. |
| 5 | Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt. |
| 6 | Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena? |
| 7 | Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare? |
| 8 | Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt. |
| 9 | Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd; |
| 10 | Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en. |
| 11 | Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud. |
| 12 | Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en. |
| 13 | Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar. |
| 14 | Deras mun är full med bannor och bitterhet; |
| 15 | Deras fötter snare till att utgjuta blod; |
| 16 | Förtryckelse och vedermöda i deras vägar; |
| 17 | Och fridsens väg veta de icke. |
| 18 | Guds räddhåge är icke för deras ögon. |
| 19 | Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda; |
| 20 | Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena. |
| 21 | Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna; |
| 22 | Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad. |
| 23 | Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi; |
| 24 | Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är; |
| 25 | Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod; |
| 26 | Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro. |
| 27 | Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag. |
| 28 | Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar. |
| 29 | Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas; |
| 30 | Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona. |
| 31 | Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen. |
