| 1 | Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet; |
| 2 | Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet. |
| 3 | Och hafva alle enahanda andelig mat ätit; |
| 4 | Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus. |
| 5 | Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene. |
| 6 | Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade. |
| 7 | Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka. |
| 8 | Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend. |
| 9 | Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar. |
| 10 | Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom. |
| 11 | Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. |
| 12 | Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller. |
| 13 | Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat. |
| 14 | Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan. |
| 15 | Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger: |
| 16 | Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet? |
| 17 | Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre. |
| 18 | Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret? |
| 19 | Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej. |
| 20 | Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen. |
| 21 | I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord. |
| 22 | Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han? |
| 23 | Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring. |
| 24 | Ingen söke sitt, utan annars bästa. |
| 25 | Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull; |
| 26 | Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är. |
| 27 | När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull. |
| 28 | Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är. |
| 29 | Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet? |
| 30 | Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före? |
| 31 | Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro. |
| 32 | Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling; |
| 33 | Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige. |
