| 1 | Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder. |
| 2 | I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren. |
| 3 | Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda. |
| 4 | Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en. |
| 5 | Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en. |
| 6 | Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom. |
| 7 | Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns. |
| 8 | Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom; |
| 9 | Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom; |
| 10 | Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse. |
| 11 | Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes. |
| 12 | Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus. |
| 13 | Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda. |
| 14 | Ty lekamen är icke en lem, utan månge, |
| 15 | När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom? |
| 16 | Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom? |
| 17 | Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten? |
| 18 | Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville. |
| 19 | Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen? |
| 20 | Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en. |
| 21 | Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet; |
| 22 | Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden. |
| 23 | Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest. |
| 24 | Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt; |
| 25 | På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva. |
| 26 | Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med. |
| 27 | Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del. |
| 28 | Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål. |
| 29 | Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare? |
| 30 | Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda? |
| 31 | Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg. |
