| 1 | Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra. |
| 2 | Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet. |
| 3 | Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt. |
| 4 | Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke. |
| 5 | Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt; |
| 6 | Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen. |
| 7 | Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting. |
| 8 | Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända. |
| 9 | Ty vi förstå endels, och prophetere endels; |
| 10 | Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är. |
| 11 | Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var. |
| 12 | Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är. |
| 13 | Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken. |
