| 1 | Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån; |
| 2 | Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven. |
| 3 | Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna; |
| 4 | Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna. |
| 5 | Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf. |
| 6 | Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade. |
| 7 | Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna. |
| 8 | På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är. |
| 9 | Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling. |
| 10 | Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är. |
| 11 | Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott. |
| 12 | Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet? |
| 13 | Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden. |
| 14 | Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng. |
| 15 | Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå. |
| 16 | Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden. |
| 17 | Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder. |
| 18 | Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro. |
| 19 | Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor. |
| 20 | Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva. |
| 21 | Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse. |
| 22 | Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde. |
| 23 | Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse. |
| 24 | Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet. |
| 25 | Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter. |
| 26 | Den ytterste fienden döden skall varda borttagen. |
| 27 | Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver. |
| 28 | Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom. |
| 29 | Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda? |
| 30 | Och hvi stå vi alltid uti fara? |
| 31 | Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag. |
| 32 | Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö. |
| 33 | Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder. |
| 34 | Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta. |
| 35 | Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma? |
| 36 | Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt. |
| 37 | Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant. |
| 38 | Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp. |
| 39 | Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels. |
| 40 | Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske. |
| 41 | En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten. |
| 42 | Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit. |
| 43 | Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft. |
| 44 | Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen; |
| 45 | Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif. |
| 46 | Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige. |
| 47 | Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen. |
| 48 | Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske. |
| 49 | Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse. |
| 50 | Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet. |
| 51 | Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda, |
| 52 | Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda. |
| 53 | Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet. |
| 54 | Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren. |
| 55 | Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? |
| 56 | Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen. |
| 57 | Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum. |
| 58 | Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom. |
