| 1 | Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl. |
| 2 | Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru. |
| 3 | Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo. |
| 4 | Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto. |
| 5 | Ty jag håller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro. |
| 6 | Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder. |
| 7 | Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön. |
| 8 | Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente. |
| 9 | Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig. |
| 10 | Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar. |
| 11 | För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det. |
| 12 | Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi; |
| 13 | Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person. |
| 14 | Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel. |
| 15 | Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar, |
| 16 | Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock än såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig. |
| 17 | Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse. |
| 18 | Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig. |
| 19 | Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise. |
| 20 | I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet. |
| 21 | Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock. |
| 22 | De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock. |
| 23 | De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd. |
| 24 | Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre. |
| 25 | Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup. |
| 26 | Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder; |
| 27 | I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet; |
| 28 | Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar. |
| 29 | Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke? |
| 30 | Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet. |
| 31 | Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger. |
| 32 | Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig; |
| 33 | Och jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer. |
