| 1 | Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder? |
| 2 | I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor; |
| 3 | Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött. |
| 4 | Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum; |
| 5 | Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi; |
| 6 | Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande. |
| 7 | Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder; |
| 8 | Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet? |
| 9 | Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar. |
| 10 | Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten. |
| 11 | Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är. |
| 12 | Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige; |
| 13 | Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder; |
| 14 | Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder. |
| 15 | Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta. |
| 16 | Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget. |
| 17 | Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet. |
| 18 | Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda. |
