| 1 | Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien. |
| 2 | Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet. |
| 3 | Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag: |
| 4 | Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen. |
| 5 | Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja; |
| 6 | Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder. |
| 7 | Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären. |
| 8 | Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om han sannskyldig är. |
| 9 | Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda. |
| 10 | Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja. |
| 11 | Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen. |
| 12 | Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver. |
| 13 | Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till: |
| 14 | Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna (dyra) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall; |
| 15 | Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet. |
| 16 | Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder. |
| 17 | Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder. |
| 18 | Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar. |
| 19 | Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris; |
| 20 | Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder; |
| 21 | Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom. |
| 22 | Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder; |
| 23 | Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära. |
| 24 | Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, på dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna. |
