| 1 | O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är. |
| 2 | Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan? |
| 3 | Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet? |
| 4 | Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är. |
| 5 | Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan? |
| 6 | Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet; |
| 7 | Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn. |
| 8 | Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda. |
| 9 | Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham. |
| 10 | Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör. |
| 11 | Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af (sine) tro. |
| 12 | Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf. |
| 13 | Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd; |
| 14 | På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona. |
| 15 | Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill. |
| 16 | Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus. |
| 17 | Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter. |
| 18 | Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt. |
| 19 | Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand. |
| 20 | Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en. |
| 21 | Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen; |
| 22 | Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro. |
| 23 | Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle. |
| 24 | Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone. |
| 25 | Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren; |
| 26 | Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum. |
| 27 | Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum. |
| 28 | Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu. |
| 29 | Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet. |
