| 1 | Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna; |
| 2 | Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är. |
| 3 | Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar. |
| 4 | Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen; |
| 5 | På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet. |
| 6 | Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader. |
| 7 | Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum. |
| 8 | Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar. |
| 9 | Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen? |
| 10 | I hållen dagar och månader, högtider och årstider. |
| 11 | Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder. |
| 12 | Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort. |
| 13 | I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium. |
| 14 | Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum. |
| 15 | Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig. |
| 16 | Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen? |
| 17 | De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem. |
| 18 | Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är. |
| 19 | Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder. |
| 20 | Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder. |
| 21 | Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen? |
| 22 | Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria. |
| 23 | Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet. |
| 24 | Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar; |
| 25 | Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom. |
| 26 | Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder. |
| 27 | Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver. |
| 28 | Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac. |
| 29 | Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu. |
| 30 | Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son. |
| 31 | Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios. |
