| 1 | Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet; |
| 2 | Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige; |
| 3 | Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig. |
| 4 | Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa. |
| 5 | Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var; |
| 6 | Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara; |
| 7 | Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska; |
| 8 | Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död. |
| 9 | Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är; |
| 10 | Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro; |
| 11 | Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro; |
| 12 | Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden. |
| 13 | Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag. |
| 14 | Görer all ting utan knorr och tvekan; |
| 15 | På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene; |
| 16 | Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver. |
| 17 | Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla. |
| 18 | För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig. |
| 19 | Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår. |
| 20 | Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder. |
| 21 | Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer. |
| 22 | Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio. |
| 23 | Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende. |
| 24 | Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder. |
| 25 | Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar; |
| 26 | Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan; |
| 27 | Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg. |
| 28 | Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva. |
| 29 | Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning; |
| 30 | Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad. |
