| 1 | Ytterligare, mine bröder, Fröjder eder i Herranom. Att jag eder ju allt detsamma skrifver, det förtryter mig intet; men det gör eder dess vissare. |
| 2 | Vakter eder för de hundar, vakter eder för de onda arbetare, vakter eder för afskärelsen. |
| 3 | Ty vi äre omskärelsen, vi som tjene Gudi i Andanom, och berömmom oss af Christo Jesu, och sättom icke tröst på köttet; |
| 4 | Ändock jag ock väl må trösta på köttet. Hvar en annar sig tycka låter, att han må förtrösta sig på köttet, jag mycket mer; |
| 5 | Som på åttonde dagen omskoren är, en af Israels folk och BenJamins slägte, en Ebree af Ebreer, efter lagen en Pharisee; |
| 6 | Efter nitet förföljandes församlingen, efter den rättfärdighet, som är af lagen, ostraffelig. |
| 7 | Men det mig en vinning var, det hafver jag räknat för skada, för Christi skull. |
| 8 | Ja, jag räknar det allt för skada emot den öfversvinneliga mins Herras Christi Jesu kunskap; för hvilkens skull jag allt hafver för skada räknat, och håller det för träck, på det jag må vinna Christum; |
| 9 | Och varda funnen i honom, icke hafvandes mina rättfärdighet, som kommer af lagen, utan den som af Christi tro kommer; nämliga den rättfärdighet, som af Gudi kommer genom trona. |
| 10 | Till att känna honom, och hans uppståndelses kraft, och hans pinos delaktighet, lik vorden hans död; |
| 11 | Om jag ock måtte komma emot honom i de dödas uppståndelse. |
| 12 | Icke att jag allaredo hafver det fattat, eller allaredo fullkommen är; men jag far fast der efter, om jag det ock fatta må, som jag ock fattad är af Christo Jesu. |
| 13 | Käre bröder, jag kan icke säga, att jag ännu sjelf det fattat hafver; men ett säger jag: Jag förgäter det till rygga är, och sträcker mig till det som frammantill är; |
| 14 | Jagandes efter målet, som föresatt är, till den lön som förehålles ofvanefter, af Guds kallelse i Christo Jesu. |
| 15 | Så månge vi nu fullkomne äre, varom så sinnade; och om I något annorlunda hålla skolen, så låter Gud eder det uppenbara; |
| 16 | Dock så, att vi uti det, der vi allaredo tillkomne äre, vandrom efter ena reglo, och äre ens sinnade. |
| 17 | Varer ock, käre bröder, mine efterföljare, och ser på dem som så vandra, som I oss för en efterdömelse hafven. |
| 18 | Ty månge vandra, af hvilkom jag eder ofta sagt hafver, men nu säger jag ock gråtandes, fiendar till Christi kors; |
| 19 | Hvilkas ände är förtappelse, och deras buk deras Gud, och deras ära till skam, de der akta hvad jordena tillhörer. |
| 20 | Men vår umgängelse är i himmelen, dädan vi ock vänte Frälsaren, Herran Jesum Christum; |
| 21 | Hvilken vår skröpliga lekamen skall förklara; på det han skall göra honom lik med sinom förklarada lekamen, af den kraft der han med förmår sig all ting underlägga. |
