| 1 | Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider. |
| 2 | Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige, |
| 3 | Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda, |
| 4 | Förrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud; |
| 5 | Hafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana. |
| 6 | Af dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar. |
| 7 | Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap. |
| 8 | Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona. |
| 9 | Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var. |
| 10 | Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod; |
| 11 | Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig. |
| 12 | Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse. |
| 13 | Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde. |
| 14 | Men du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver. |
| 15 | Och efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum. |
| 16 | Ty all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet; |
| 17 | Att en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig. |
